Det nya samhället

Vaknar efter en sen arbetskväll och är relativt utvilad. Ser och känner att det är behaglig temperatur utomhus och beger mig ut på en morgonpromenad.

Jag tar stigen genom skogen invid vägen för jag känner mig mer skyddad där, från allt. Från skarpt ljus, från klarblå himmel, från alla bilar och från eventuella människor. Jag har i ärlighetens namn inte riktigt vaknat än så jag känner inte för att möta nån.

På min väg tillbaka ser jag en taxi som står på sidan om Nyponvägen med alla sina radhus och väntar, och jag tänker: så nån har beställt en taxi? Så kul. Alla associationer, positiva de flesta, med taxi och särskilt Taxi Stockholm kommer upp för mig. För mig tillhör de en tid då jag äntligen försörjde mig själv utan studiemedel.

Då slår det mig – det är väl inte så rimligt att Taxi Stockholm är den taxi man beställt för att ta sig nånstans från Norrtälje, om inte möjligtvis Arlanda. Eller om det för den delen är en äldre släkting som kommer och hälsar på från Stockholm. Det är ju trots allt fredag.

Men taxichauffören, som jag ignorerat och fortsatt på min stig – jag kände mig ju asocial och skulle ut på en asocial promenad – har klivit ur bilen och går mot ett av husen med en plastpåse i handen.

Ja, just ja! Coronatest och hemleverans. Det är där vi befinner oss. Så klart ingen beställt en taxi, här. (Tråkkänslan infinner sig.) Men också känslan av att det är nåt nytt vi står inför, överallt, allihop. När jag går i naturen tänker jag nästan inte på corona. Men hundra meter senare passerar en mindre skåpbil från Ica Norrköp mig.

Det är hemleverans. Ja, det är ju fredag, och vi lever i ett allt mer digitaliserat samhälle där beställningar på mat sker hemifrån på en dator. Men det är troligtvis allra mest också på grund av coronapandemin. Ökningen av hemleveranserna. Jag kopplar ihop de två fenomenen jag just observerat inom en minuts tid och frågar mig som så många andra om vi står inför en förändring.

Ja, det gör vi. Det har vi ju gjort hela tiden. Digitaliseringen och kunskapen ökar. Fler ser fördelarna med att slippa trängas i en affär och istället lägga sin energi på dem man vill lägga den på (sen tror jag tyvärr inte alltid att det får den positiva effekten, affären och butiken kan också ge en viss känsla av sammanhang och socialt utbyte).

Men, att samhället skulle förändras drastiskt efter pandemin? Den stora frågan. Visst, ju längre tiden går skiter jag mer och mer i att sminka mig och att sätta på mig nåt annat än träningskläder. Men ditåt har utveckligen för mig gått i flera år nu, ändå. Jag kanske tänker mer på min ekonomi långsiktigt än på att slösa. Men det har jag också gjort i flera år nu, dels på grund av köp av bostadsrätt och den fasen i livet.

Lika mycket som pandemin får mig att avstå saker har faktiskt miljötänket och samvetet fått mig att avstå ”onödiga” (Anders Tegnell: ”onödiga resor”) saker under flera av de senaste åren. Det känns mer och mer som det enda rätta oavsett om jag har ett driv efter nåt annat nånstans inom mig. Av gammal vana. Det är ju just så vi funkar – muskelminnet minns alla stressiga situationer vi försatt oss i kanske mer på grund av en konsumtionshets eller på grund av ogenomtänkta beslut. Var det för det sociala så är det fair.

Det som dock gäckar mig är att man sammantaget tror att pandemin i sig förändrar beteendet långsiktigt. Gjorde den det när det gäller spanska sjukan? Har man inte forskning och data där? Det vore oerhört intressant att veta. Jag kanske får grotta ner mig i någon ytterligare dokumentär om spanska sjukan under helgen. Jag har ju sett Vetenskapens Värld där Björn Olsen medverkade och berättade ur tidningsarkiven och dessutom träffade några av de då få överlevande sen den pandemin.

Förändrade den samhället? Att titta på effekterna av spanska sjukan borde väl vara ett av de bästa underlagen för att bedöma hur läget kan bli för oss nu. Men, kanske de kunniga säger, så har vi fler möjligheter nu. Vi har ett val att övergå till en mer hållbar livsstil. Vi kan sköta mycket digitalt, det finns redan vissa trender som pekar i den här riktningen. (Samtidigt som samhället försöker fortsätta framåt i en ostoppbar takt.)

Tids nog vet vi och behöver inte spekulera. Diskuterar vi bland annat för att vi vill förbereda oss och försöka ta ett aktivt val kring vår framtida situation? Mycket möjligt. Det är som om man mellan raderna säger: vi har ett val nu, hur ska vi leva?

Det här är mina funderingar idag och superbra research är inte gjord, det ska sägas.

Men jag önskar alla en superhärlig fredag och en skön helg med mycket sol!

xxx