Det här inlägget skulle jag ha postat den 31 december 2019 eller första januari – jag minns inte exakt. Det hela föll på att jag inte hittade en passande omslagsbild med nyårstema. Jag letade förgäves i mitt eget bibliotek efter det där tomteblosset från häromåret men kunde inte hitta det bland mina 40 000+ antal bilder. Troligtvis på grund av bristande tålamod. Jag hade kunnat publicera inlägget ändå, så känner jag ju nu. (Men jag är en envis människa.) Så kanske det hade bidragit till lite fortsatt bloggande under 2020:s första übermörka månad. Men nu är det som det är, och blev som det blev! Nyårsinlägget kommer här:
Ett år är till ända och det har sammanfattningsvis varit ett bra sådant. Det här året har medfört en hel och sen påsk skulle jag vilja säga att det svischat fram. Jag blir tryggare och tryggare i min relation och vi har vuxit genom att resa tillsammans och försöka bena ut både vardag och helger och högtider ihop så att det passar oss båda. Den fina balansen genom att försöka lyssna vad andra vill men samtidigt följa sitt hjärta… Den har vi jobbat på, för att – som vi båda är benägna till – inte vara andra alltför mycket till lags – men inte heller råka ignorera andras önskemål. Jag tycker att vi som par slutligen har lyckats bra. Vi har en bra grund att stå på och utgå ifrån nu. Lyssnar in varandra innan vi gör något annat, vilket är det allra viktigaste för att vi ska vara starka.
Jag har skaffat mig ett till jobb! Som om jag behövde ett till… Nej, men jag har länge känt att jag har kapacitet för något mer, frågan var bara vad. Och då mitt yrke som nyhets- och direkttextare redan är kognitivt väldigt krävande så orkar jag inte med för mycket planering eller sittande framför dator i en eventuell annan syssla. Nu har jag börjat jobba på NK som säljare! Dammode och annat. Det var bara julextra, men förlängdes något och sen får vi se hur det blir under året. Om det funkar och om jag ens behövs. Kul med variation hittills i alla fall! Att få röra sig i jobbet, stå upp och att få intryck av alla dessa snygga och vackra kreationer – det gör mig naturligt och skönt trött efter en arbetsdag. Inte alls lika uttröttad och matt i hjärnan som jag blir av tv. Alla som sysslar med skärmar på sin fritid eller i sitt yrke vet vad jag menar. Den där oerhörda tröttheten som det digitala ämnar framkalla i oss… Den där mentala utmattningen som är så svår att ta sig ur, annat än med fysisk aktivitet. Att jobba som butikssäljare tar en i alla fall definitivt ur dimman!
Ovan info är också anledningen till att det varit så tyst fram till nu, 2020-02-13, eftersom jag hoppade in på ett vikariat under januari som fyllde upp många (de flesta) av mina inbokat lediga dagar. Nu börjar jag komma tillbaka och har ro att uppskatta obokade, lediga dagar!
Hej så länge!
Alexandras vecka 