Hej på er som troget följer trots den långa bortavaron!
Det tråkigaste man kan börja ett inlägg med att säga: jag har inte alls hunnit med på sistone. Men jag har inte hunnit med att skriva inlägg sen jag träffade Sebastian, jag vet ärligt talat inte hur få vänner jag egentligen har träffat och pratat med sen dess. Det här måste bättras.
Men nu har jag i alla fall städat fram lite ordning i det vi i mina föräldrars hus alltid kallat ”datarummet” (ja, ni vet, på 90-talet när datorn var fast på en plats…). Även om jag kan sitta var jag vill och skriva inlägg egentligen så trivs jag bra här, här får jag ro. Det har heller inte gått att sitta här under vintern när det varit för kallt. för elementet verkar funka lite när det själv vill. Det vill säga när termometern visar under 15 grader Celsius…
Idag klev jag ut på förmiddagen med en av min mors hundar, som jag ofta brukar. La märke till att det var lite vårfuktighet och doft i luften! Den kommer, den kommer. Så här ett par dagar efter att det var 18 grader kallt i Roslagen så känns det hoppfullt.
Jag vill förstås hinna med att åka längdskidor innan våren kommer på riktigt… Men det tvivlar jag inte på att jag kommer hinna med. Förra tisdagen var jag ut i spåret för första gången den här vintern och testade på skidorna. De höll! Vallan från Lindvallen vintern 2016-2017 var som gjuten för den –4-temperatur som varade just förra tisdagen. Vilken tur jag hade! Jag hade dock inte med mig mobilen ut i spåret för jag var så ivrig att komma ut innan skymningen och den värsta kylan, så jag kan inte dela några bilder från skidturen.
Apropå mobil, så var det också en tidsödande sak. Jag kraschade min Iphone 6 Plus för allra sista gången för några månader sen. Några veckor, som nästan blev till nån månad, av besvär följde. Det gick inte att svara i telefonen när nån ringde, eller jo, svara gick. Men ingen hörde mig så det var ingen idé. 🙂 Det tog ett tag tills jag skaffade en ny, och det blev en size mindre den här gången och jag är SÅ nöjd! En Iphone 8, silver. Igen. Tänkte skaffa mig en Space Grey som jag från början inte gillade, men kände det som att jag var på väg in i en ny fas – ny färg på mobilen. Men slumpen kombinerat med känslan av att jag mått så bra av att ha en vit telefon blev det avgörande. 8:an tar ju riktigt fina bilder, och jag älskar live-läget. Dock vet jag inte hur jag ska kunna publicera live-bilder på Instagram och få dem att blinka till så snyggt som jag sett att folk tidigare gjort? Går det inte? Eller var det en funktion i Instagram-appen? Är det nån här som råkar veta?
Jag fortsätter hemmavid med röjandet och slängandet och uppstädandet av gamla grejer jag samlat på hög. Det känns skönt, särskilt nu när våren kommer. Ja, jag är trots allt optimist. En irriterande positiv sådan, som ibland får för mycket motstånd och då blir gnällig. Medan Sebastian är på heltidsarbetet dagtid 7-16.30 så ägnar jag mig åt att fixa hemma så att mitt liv kommer framåt nån gång. Jag ägnar mig också väldigt mycket åt min mammas hundar, Dizzy och Diina, och hela hösten har gått åt till att Dizzy varit sjuk, behövt veterinärbesök och haft en klåda som gjort henne ängslig och intensiv. Det här är så klart en stark anledning till att jag inte haft tid till att sätta mig ner framför datorn och skriva… Jag hoppas att vi ser en ljusning nu, vet dock inte. Klådan verkar ha gått ner av medicinering, men vi vet fortfarande inte vad den beror på. Så det måste jag ta tag i idag, boka återbesök och besök hos dermatologen för hundar. Stackars liten!
PS: För mer frekventa uppdateringar kan ni följa mig på Instagram under namnet @bronnhagen. Där kan luckorna kring vad som skett när jag inte bloggat eventuellt täppas till något, även om Insta också får stå åt sidan när hunden är sjuk eller det stormar på Roslagskusten och i Stockholm. Men lite har jag hunnit med i alla fall!
Det har varit kul att skriva lite till er, från hjärtat, igen!
Det var väl egentligen bara en kort uppdatering härifrån – jag behöver få saker gjort. Hej hej!
Alexandras vecka 