Hej!
Jag har blivit sjuk och måste dessvärre stanna hemma under hela veckan. Jag har ju kört på som en ångvält nu igen, dels för att vi skulle resa iväg till Malta i oktober, dels för att jag sen sist jag var här (maj) och skrev av mig faktiskt har ”skaffat” en pojkvän. 🙂 (Så kan det gå! När en minst anar det, som somliga säger att det ”brukar” vara.) Vilket utöver mer avkoppling och trygghet förstås, också har inneburit mer resande och ännu mer uppbruten struktur än normalt. Vilket redan var lite smått uppfuckat för min del.
För att tala lite om mitt allmäntillstånd så har jag jobbat på med mitt vanliga jobb sen sist men också lagt mer tid på en timanställning i landstinget vilket innebar mestadels dagtid och som kändes bra som variation till det andra, skiftarbetet – mestadels kvällsarbete. Däremot blir det svårt att köra på hårt med mellan det andra jobbet, kanske på grund av min fas i livet med allt som har hänt och förändrats, kanske för att tiderna krockar.
Nu dras jag tyvärr med en benhinneinflammation sen flera veckor! Mer än så: jag kände av det redan före semesterresan, men den resan vart inte ligga på latsidan, utan jag vandrade mycket på asfalt utan att ha hunnit vila benen först. Men främst har min yrsel kommit tillbaka, som jag inte känt av egentligen sen januari 2017. Yrsel och lätt feber. En ganska ohärlig kombination, om jag får säga det själv. Så jag var tvungen att dra i nödbromsen. Dessutom krånglar min axel fortfarande trots kiropraktorbesök för över månad sen nu. Jag börjar tro att den på allvar måste opereras, vilket är görbart.
Det sjukaste är att mina mamma också överansträngt musklerna och senorna på smalbenen, vilket jag om jag förstått det rätt, förstått att benhinneinflammation snarare är än en inflammation. Vi måste kanske dras på samma långdragna grej i kroppen, och ha praktiserat dels för lite vila, dels för lite rätt typ av styrketräning, båda två. Det återstår att se hur länge det sitter i. Jobbigt särskilt för en sån som mig som inte riktigt kan sortera tankarna om jag inte får röra på mig, samt behöver motionera för att alls klara av mitt jobb.
Jag har tänkt göra det här inlägget länge, men jag har som sagt inte haft tid. Jag har velat skriva om när jag till slut ändå började pimpa min lägenhet – och det börjar faktiskt bli skapligt trivsamt där ändå – fast jag kommer inte vilja bo där. Det är nåt som inte stämmer fortfarande, vad jag än försöker fixa där, liksom. Och häromdagen tänkte jag så på att uppdatera er, mina få men trogna följare, om att jag faktiskt funnit kärleken. Tänk, en sån grej! Jag fattar inte riktigt när det kommer till mig. Har letat så länge att jag till slut slutat leta, som det brukar vara. Sen är man plötsligt i en relation som bara är. Men vad som fick mig att kasta mig in här nu var att jag läste i Femina om en ytterligare studie på kaffe, och här handlade det inte om tre koppar om dagen som jag läst om tidigare att det skulle vara en rimlig konsumtion, utan nu om fem koppar. Och, enligt studien då, mer hälsosamt än riskfyllt! Kaffedrickandet skulle förlänga livet, påstod artikeln, eller studien. Ja, förut har man ju hört teorin att det skulle motverka demens. Tre koppar i alla fall. När jag är utvilad och redan mår bra mår jag ganska okej av tre koppar per dag. Men om jag är trött, utmattad, har nån brist av nåt eller drar på nåt virus eller inflammation så är jag verkligen inte kaffesugen.
Men det skojsiga jag hittade sen var lite som a dream come true – jag brukar ju dricka av det bryggda kaffet senare på dagen när det kallnat. Och jag gillar att ta kall mjölk i det, särskilt på sommaren men även på vintern. Däremot måste jag ha missat hela grejen med cold brew, men nu läste jag lite om tillvägagångssättet här från 2015. Får uppdatera om eller när jag testat… Har ni testat det på kafé? Kan inte förstå att det aldrig slagit mig. Men jag är inte så mycket för pressokaffe, ifall det smakar så…?
Alexandras vecka 