Jag skrev i förrförra inlägget om att jag var på god väg att komma igång då, i 2015, på flera plan, med bloggandet. Jag fick hjälp med en WP till och med (tacksam!) men den hemsidan blev liggande för livet susade förbi. Det är typiskt mig – jag måste vara helt mogen innan jag startar nåt. Det har liksom aldrig varit nån vits att pressa mig, det blir bara kajko av det, sämre resultat. Eller så håller det väldigt kort tid, och det här vet ju jag själv om. (Jag skulle nog aldrig kunna ha en coach eller headhuntas, även om jag kan drömma om det. Vore kul att se vilka resultat som hade gått att uppnå, men tyvärr tror jag att de skulle vara begränsade.) Ovärderlig information om oss själva som vi sitter på som andra bör och måste lyssna på! Det gynnar ju ingen, arbetsgivare eller vän, om de krämar ur oss direkt. Och det går inte att separera livet från jobb och produktivitet – det är integrerat. Allt hänger ihop. Min pappa dog strax efter i 2015, efter en lång tids sjukdom, men ändå. Och dygnets vakna timmar tycktes inte räcka till till att ens sova och jobba längre, med allt som behövde utföras. Allt hade trissats upp under en tid. När jag först la bloggen åt sidan var det svårt att acceptera det. Månader senare var det ju helt uppenbart vartåt allt barkade, fast jag försökte gripa tag i nåt konkret som förde mig framåt. Sen följde en mycket förenklad men extremt komplex tillvaro: Jag åt, la mig tidigt, klev upp långt före ottan och jobbade, sen gick varje eftermiddag åt till all administration och papper och fix som kom med min pappas, en nära anhörigs, bortgång. Sorgen, den hann inte ens komma förrän månader senare, jag hade helt enkelt inte plats och tid i min tillvaro. Galet nog. Men allt det där är en annan historia, en annan episod i mitt liv. 🙂
Jag tror absolut att det går att förstärka det positiva också, i perioder. Lite KBT, och det har funkat för mig när det mesta runtomkring i tillvaron varit normalt till halvjobbigt. Men det gäller att man låter det negativa komma fram när det är en på riktigt jobbig period, annars tar det negativa över ändå. Och då har vi människor mindre kontroll. Vi måste få vara deppiga ibland, annars blir konsekvenserna bara än värre.
Vissa problem och saker kanske växer om vi grottar ner oss i dem, visst, eller så är det inte rätt tidpunkt nu – vardagen måste funka, eller något så enkelt som att jag mår helt enkelt bättre av att tänka på annat! För är det nåt av vikt som vi inte tagit itu med så kommer det förr eller senare, som de som är gamla i gemet brukar säga…
Alexandras vecka 