Jag börjar sällan med det enkla, jag börjar i den svåra änden. Det kanske är den klassiska kreativa ”dra ur proppen”. På samma sätt har jag gjort med den här bloggen – jag startar den i ett slags förtvivlan och kommer ganska snart till mitt utmattningssyndrom. Det går liksom inte att börja i nån annan ände om det ska bli en vettig grund – alla måste vi utgå från oss själva och våra kapaciteter, bygga brett och djupt och sen uppåt. Inte uppifrån och sen ner… Att ta emot råd från dem på toppen – nja och tja. Det kan ju vara bra att ha med sig, men de här råden är sällan individanpassade och kanske inte passar alla, eller ens fungerar. Att vissa hamnar på en plats kan vara en lycksalig eller olycklig slump, att en annan person hamnar i en position kan bero på enträget och hårt målinriktat arbete. Det senare ett liv fullt av uppoffringar, det går inte annars att bereda väg för en aktivitet som man djupdyker i för att blir riktigt, riktigt bra på den.
Jag tänkte starta den här bloggen redan 2008 (det var inte första gången idén kom upp), då med inriktning på street style. Senare resor, senare mode igen som egentligen varit det självklara från början. Men när jag började instagramma mer och fick igång min kreativitet efter 2014 när jag gick på Stockholms tillskärarakademi så behövde jag inte i första hand en plattform för mina eventuella alster och min dagliga inspiration och observationer, utan lika mycket – om inte mer – en plats som var ett utlopp för känslor och tankar. Då skrev jag ett blogginlägg om mitt tillstånd, utan att ha en blogg. Jag tänkte att ni skulle få läsa det här, jag måste bara hitta det. 🙂 Jag har letat nu på datorn och kan inte hitta det. Jag var alldeles säker på var jag sparat det. Men det är hur som helst ett vittnesmål om hur det är att upptäcka att man är mitt i en utmattning, fast man haft det tidigare. Kommer när jag hittar det! Jag kan dela med mig av trevlig sak som hände idag istället, i nästa blogginlägg:
En reaktion till “Det som var – lite historik”